stiftelsen Elfvinggården
Om Systrarna Elfving
Elfvinggården ägs av Systrarna Elfvings Stiftelse. Majoriteten av 1930- och 1940-talets kollektivhus har idag lagts ned och blivit vanliga bostadshus. Systrarna Elfvings Stiftelse – Elfvinggården – är ett unikt exempel på ett tidigt kollektivhus som fortfarande är i bruk.
Gunborg och Ingeborg Elfving, två yrkesarbetande, ogifta kvinnor som testamenterade sina tillgångar till att skapa ett gott boende för ensamstående, yrkesarbetande kvinnor. Systrarna föddes på egendomen Kampen i Växjö. År 1860 flyttade systrarna till Stockholm. Ingeborg och Gunborg bodde i Stockholm under senare delen av 1800-talet. Strax efter den yngre systerns död 1921 inrättades Systrarna Elfvings stiftelse, som förvaltar deras arv. Det dröjde fram till 1940 innan systrarnas kollektivhus Elfvinggården stod klart. I testamentet finns tydliga stadgar för hur stiftelsen ska skötas – vilka som ska få bo där, och hur en styrelse skulle utses. Systrarna ville att Nordiska museet och Högsta domstolen skulle utse en ledamot var till styrelsen. Dessa två tillsammans skulle sedan komma överens om vem som skulle bli tredje medlem.
Anna Lewin satt i styrelsen för Systrarna Elfvings stiftelse från starten. Anna var en drivande kraft när Elfvinggården byggdes och var en av de första som flyttade in efter invigningen år 1940. Hon var mycket aktiv i huset under de 25 år som hon bodde på Elfvinggården. Anna Lewin bodde kvar till hon var 95 år gammal då hon flyttade till Stockholms sjukhem där hon avled kort före sin 105-årsdag 1973.
Anna Gunborg Elfving (7/4 1850 – 7/3 1921 )
Bildad, religiös och fosterlandsvän.
Beundrade Arthur Hazelius och hans verk Nordiska Museet och Skansen.
Arbetade aktivt inom Fredrika Bremer Förbundets styrelse sedan 1884 och utarbetade ett program för råd och handledning vid hemstudier.
Ingeborg Karolina Elfving (25/7 1833 – 20/11 1902)
”En redbar karaktär, ett varmt hjärta i förening med ett klart huvud och för henne ett egendomligt humoristisk kynne.” (Dagny 1902_19)
Började på Stockholm Läns Sparbank, Drottninggatan 39, år 1866. Hon var en av de tre första kvinnorna i Sverige som fick anställning inom den offentliga bankinrättningen. Revisor för Frederika Bremerförbundets stipendiefonder i många år.
På våren 1901 drabbades Ingeborg Elfving av stroke och förlorade talförmågan. Hennes syster och två tjänarinnor vårdade henne i hemmet på Riddaregatan 11A fram till hennes död den 20/11 1902.
Gunborg Elfving, den sista av systrarna Elfving, avled 1921 i en ålder av 71 år. Systrarna hade i sitt liv känt de svårigheter som ensamstående damer hade när det gäller att komma tillrätta med bostadsproblemen, i deras testamente föreskrivs, att sedan vissa legat tillgodosetts skulle resten av deras efterlämnade förmögenhet användas till att ”bereda ensamstående bildade damer, som en väsentlig del av sitt liv bott i Stockholm, goda och billiga bostäder om ett eller två rum”. Det beskrivs även i testamentet hur en sådan bostad skulle vara: ”den ska innehålla ett rymligt rum med god plats för sovutrymme, utrymme för gaskök samt skafferihyllor”. Dessutom skulle i huskomplexet finnas vice värdinna och anordning för mathållning och mathämtning. Hyresgästerna skulle så långt som möjligt vara fria från tryckande band.
”Det är en gammal erfarenhet, att öfvergången från skolarbetet till studierna i hemmet är förenad med många svårigheter och hinder, hvilka till och med för mången kunna vara oöfverstigliga, och att sålunda blott allt för ofta den unga menniskans behof af tankeodling och intellektuel utveckling lernnas otillfredsstäldt eller gäckadt af olämplig näring. Särskildt kan den unga flickan endast sällan efter slutade skolstudier med verklig nytta och framgång läsa på egen hand. Hennes skolgång har ofta varit oregelbunden, hon slutar skolan vanligen så tidigt, att den förberedelse till sjelfständigt arbete, som gymnasialstudierna kunna lemna, ej kommer henne till del, och hon har dessutom långt större svårighet att få råd och hjelp än hvad ynglingen har. Men på samma gång som svårigheterna vid studier på egen hand äro större för den unga flickan än för ynglingen, är hon långt oftare än han hänvisad endast till studier i hemmet. I synnerhet är detta nästan alltid händelsen, då hon har sitt hem i en mera aflägsen.”
Gunborg Elfving och Ingeborg Elfving